I Arena Breakout: Infinite finns det två typer av spelare: de som överlever… och de som tar alla headshots. Min teammate råkar vara den senare. Om det finns en kula inom fem kilometers radie så hittar den – av någon mystisk magnetisk anledning – alltid vägen till hans panna.
Det spelar ingen roll om vi smyger, planerar, flankar eller bara försöker ta det lugnt. Förr eller senare hör jag det bekanta ljudet och vet direkt: japp, där ligger han igen.
Men det fina i allt detta? Jag finns alltid där – redo att rensa hans kropp på loot.
En sann vän lämnar aldrig en fallen kamrat… utan att först kolla fickorna. Det är sedan gammalt.
För trots alla headshots (och vi pratar många här), finns det något charmigt i vår dynamik. Den där tysta förståelsen när han kryper mot mig i slow motion… och jag redan är på väg för att, tja, “säkerställa resurserna”. Det är teamwork i sin renaste form – på vårt eget unika sätt.
En dag kommer han kanske överleva längre än en minut utan att bli en måltavla.
En dag kanske jag inte behöver plundra hans kropp lika ofta.
Men tills dess?
Jag står redo. Och han… ja, han fortsätter samla headshots som om det vore en hobby.
Det är så vi spelar. Det är så vi överlever.
Och det är så vi skrattar oss igenom Arena Breakout: Infinite – en loot-runda i taget.
Tillägnad Möllansgaming <3
